Älskade djur

Jag har alltid vetat att jag vill ha djur, jag är uppväxt med katt och har alltid velat ha hund. När jag och Johan flyttade hemifrån och ihop hade "min" katt hos mamma precis fått kattungar och jag var antingen tvungen att ta med dom eller göra mig av med dom på ett eller annat sätt. Så vi blev alltså med katt x2, Gizmo och Tosca <3 Tänk om jag visste då hur stor plats dom skulle komma att ta i mitt liv och  i mitt hjärta... Dom hjälpte mig igenom tuffa tider då dom ALLTID fanns där på ett sätt som ingen annan. Dom "lyssnade" på ett så fördomsfritt sätt och skvallrade aldrig vidare :) Självklart är man inte så dum så man tror att djuren kommer att leva i all evighet men jag, som säkert många andra, valde att aldrig ens tänka i dom banorna. När Gizmo vid nästan 8 års ålder blev så illa påkörd att enda alternativet var avlivning kom det som en smäll över käften! Jag frågade veterinären om och om igen om det inte fanns den minsta möjlighet att han skulle bli bra igen men chansen var näst intill obefintlig :( Där och då fanns ingen tid för tårar mer än kanske en eller två, jag var så stålsatt när vi väl kom in. Detta fick jag sota för i efterhand då jag vid ett par tillfällen, helt oväntat bara bröt ihop och stortjöt. Lät väl tankarna vandra vid fel tillfällen?! Inte så långt efter detta blev Tosca dålig. Veterinärerna hade sina aningar och vi började med en så enkel sak som att byta foder. Vilket inte hjälpte. Vi gjorde fler undersökningar och hon fick olika mediciner men inget hjälpte. Hon var keligare än någonsin, hon låg till och med med oss i sängen något hon aldrig gjort tidigare. Dock åt hon inget och hon lämnade allt mer sällan sin sovplats. En dag tog jag med henne till soffan för lite sällskap och såg att hon var alldeles gul (gulsot). Johan fick göra samtalet till veterinären, jag visste nästan vad dom skulle säga och hade nye klarat av att prata vidare. Ytterligare ett besök på veterinären fick det bli, ett sista. Veterinären kunde inte svara på vad exakt det var hon led av men troligtvis en av två möjliga saker, båda med dödlig utgång. Veterinären sa även att om vi tog med henne hem igen skulle hon inte överleva många dagar till och vi skulle hitta henne död någonstans. Beslutet var lätt men ändå enormt svårt! Om vi absolut ville så kunde vi öppna henne och göra biopsi m.m. för att få svart på vitt vad hon led av men sannolikheten att hon skulle överleva en operation var mycket, mycket liten. Vi valde att ta bort henne direkt där och då. Allt gick snabbt och smidigt, hon hade inga krafter kvar och "gav upp" direkt. Saknaden är enorm men jag har lärt mig leva med den och trots att jag direkt efter Gizmo sa att jag aldrig mer skulle skaffa fler djur så har vi idag två nya katter, Sisco och Sera <3 Dom kan aldrig ersätta den plats som Gizmo och Tosca hade men dom har fått en helt egen plats, bara för dom! <3 <3<3 På detta vis kommer det nog fortsätta tills den dag då lotten faller på mig och jag kommer veta att jag älskat och blivit älskad mycket i mitt liv! <3