Matchdax

Är på väg till Herrljunga för match, idag med A-laget. Självklart alltid kul att få åka med A och spela, mindre tråkigt att lämna familjen en söndag eftermiddag :( Har i helgen haft barnvakt dels för jobb och dels för planerad resa som gick i stöpet. Jag jobbade sent på fredagen och gjorde nästan inget på lördagen, slängde lite skräp, tog en sväng på stan, unnade med en pizza och film mitt på dan :) städade köket och läste, läste, läste. Hämtade barnen vid halv elva idag och skjutsade Nova direkt till en kompis. Fick lite välbehövlig ensamtid med Wille. Uppskattar verkligen att kunna ha barnvakt emellanåt men va skönt det är när barnen är hemma igen <3 Har ju fått ett nytillskott i familjen oxå, en liten kattjej som heter Sera (får se hur d smakar:)) Hon är helt underbar och fungerar bra med resten av familjen. Återkommer med mer info och bilder. <3

Släktträff

Då var det dax för den årliga släkträffen igen då. Åkte igår fredag och stannar till på söndag. I år bor vi på en gammal skola i kyrkekvarn, Mullsjö. Vi har lite otur med vädret, lite väl kallt för att vara ute. Tur är väl att huset vi bor i är väldigt, väldigt stort så barnen kan leka ändå. Roligt att träffa alla igen, vissa träffar man ju bara en gång om året. Känns som om allt vi gör är att äta och äta :) kanske så det brukar vara på släktträffar? :) Får väl ta och springa en sväng ikväll så samvetet oxå får må gott. Hepp dax att återgå till omvärlden. <3

Båtgårn

Ett litet oplanerat dop blev det i värmen =)

Skola

Börjar bli väldigt tajt med skolan nu. Jag har drygt två veckor kvar och på den tiden ska jag hinna skriva färdigt mitt samhällsarbete (vilket är den egentliga anledningen till att jag sitter vid datorn :)), skriva två matteprov varav ett imorgon och göra en dataredovisning....plus att man ska hinna med vanliga jobbet, barnen och hemmet.
Jobba, jobba, jobba alltså =)
Inga problem bara lite tråkigt med vädret då jag mycket hellre skulle vara ute och bara njuta! =)

Back to work

<3

Tisdag

I detta nu så ligger jag inne i Willes säng och väntar på att han ska somna vilket inte verkar vara det lättaste idag :( Han är alldeles för mycket uppe i varv och kan inte riktigt slappna av. Vi har idag varit i Nora på begravning, Johans morfar. Han sov i bilen dit, fick inte leva jävel som vanligt och maten blev lite sen. Man kan väl säga att han skötte sig bra under omständigheterna :) Nova skötte sig helt underbart som vanligt! :) Jag måste väl säga att jag var väldigt tveksam till å ta med barnen på begravningen men eftersom det var Johans morfar så fick Johan bestämma. Kanske var det skönt för vissa då Wille verkligen lättade upp stämningen. Underbart väder hade vi oxå och stället vi var på efter kyrkan och åt hade en enormt fin trädgård, alla möjliga blommor och växter, en liten bäck, en damm med fiskar och även lekplats för barnen med gungor, sanslösa och studsmatta. Resten av kvällen får nog spenderas i soffan tror jag bestämt :) Tjo <3

Testar, testar...var ju ett tag sen så måste ju testa så att det funkar =)

Mer kommer inom snar framtid.

Min bästa vän, inte bara en katt...!!!

Funderar på om h*n som sa att "tiden läker alla sår" verkligen visste vad h*n pratade om?!
En sak är jag helt säker på, jag kommer alltid ha ett stort blödande sår inom mig efter Gizmo!!!
En sak till som jag är säker på är att jag kommer lära mig att leva med det......

Gizmo och Tosca var ca 5 veckor när kom dom hem till oss då deras mamma inte längre ville ta hand om dom.
Man fick ta extra hand om dom och se till att dom fick i sig mat ordentligt.
När Gizmo var runt 6 månader blev han ordentligt sjuk efter att mitt i vintern smitit ut och förfrusit sig. Först var det livshotande och om han klarade sig fanns risken att han kanske skulle tappa svanstippen och örontipparna men efter mycket MYCKET daltande blev han 100% frisk. Efter det har han för alltid varit min udda bebis :)

Som dom flesta vet så spelar ju Johan bandy och det innebär att han är borta i snitt 5 dagar i veckan och så har det vart mer eller mindre alla år vi varit tillsammans (det är ett annat problem som vi kanske är av med om drygt 15 år? *hihi*).
Har aldrig haft ont av att vara själv men har varit det ganska mycket och då har djuren varit mitt sällskap (innan barnen såklart).
Pepsi och Tosca har alltid dragit sig undan och lagt sig för sig själva så dom har man knappt märkt av medan Gizmo alltid varit där jag varit, jämt!
Han var den som höll mig sällskap när Johan var på träning eller match och alltid gav tröst om det behövdes. Kröp upp i ansiktet och kelade som om han kände på sig att det behövdes.
Alla kändes så enormt mycket bättre då..........!!!!!!!!!

Skulle behöva hans tröst så enormt mycket just nu.........DET skulle läka!

Kanske någon annan, någon annanstans behövde hans tröst och sällskap mer än jag?!