Underbara älskade Nova!
Så gott som redo att åka hem
Bara sover...
...och sover.
Äntligen blev det en liten kotte, efter lång längtan och väntan.
Den 31 jan kom lille ..... till världen 4235kg tung och 54cm lång.
Nej, tyvärr har han inte fått något namn än stackarn, vi har några förslag och så fort vi bestämt oss meddelar vi världen =0).
Han är ganska näpen så var kilona sitter på honom det vet jag inte. Kanske längden som gör det? Tycker inte att han är mycket större än Nova var (man glömmer iof fort) och hon vägde bara 3230kg och var 49cm.
Förlossningen gick ganska snabbt, lite längre än med Nova men hann nog smälta händelsen mer denna gång?! Mådde skumt och magen levde sitt eget liv hela dan men först efter lunch vart det så pass så vi började klocka värkarna. 8-10 min var det emellan och dom ville att vi skulle vänta med att komma in tills det var ca 5 min mellan lr att värkarna påtog vilket dom definitivt gjorde. 18.20 åkte vi hemifrån och, utan ingående detaljer, 22.44 är han född.
Och om det är nån som undrar, NEJ ja kunde inte hålla på det i två timmar så att han skulle fötts i feb det var helt omöjligt. Även om jag, Johan och Nova fyller i feb och det hade varit lite kul så hade ja inte minsta tanke på att hålla emot... =0)
Vi blev flyttade till "sviten" på förlossningsavdelningen där vi stannade över natt och efter att vi träffat barnläkaren dan efter så åkte vi hem, gött som f*n!
Fick besök direkt när vi kom hem, mamma, Thomas, pappa som hämtade Nova på dagis och senare Johans föräldrar, bror med barn och hennes mamma.
Det blev för mycket för fort men vem säger man nej till? Har man sagt ja till en så går det utför...
Veckan sen vi kom hem har rullat på kanon, har ju sån underbar tur att Johan nu är hemma hela dagarna även om han läser så är han ändå hemma. Är så stolt över honom, han grejar och donar och sköter saker och ting när ja inte orkar.
Kroppen börjar komma ikapp men det är långt kvar till "normalt". Ingen brådska!
Lillkillen är än så länge en riktig sömntuta precis som systeryster och jag måste väcka honom nästan varje gång det är dax att äta så fritid finns det faktiskt, tyvärr är jag dålig på att vila den tiden jag borde. Jag är mest glad över att kunna röra mig =0).
Resten av familjemedlemmarna har inte gjort någon större grej av det hela. Nova är framme och klappar lite ibland, stoppar in nappen och ska hjälpa till å byta blöja ibland men inte så mycket mer.
Katterna är framme och nosar ibland men håller gärna avstånd medan Pepsi emellanåt tycker att det är en ganska intressant liten sak som hon bara måste pussa lite på ibland.
Tycker att det är ganska skönt att ingen är överdrivet på och bara ska vara med hela tiden förutom jag och Johan då ;0)
Äntligen blev det en liten kotte, efter lång längtan och väntan.
Den 31 jan kom lille ..... till världen 4235kg tung och 54cm lång.
Nej, tyvärr har han inte fått något namn än stackarn, vi har några förslag och så fort vi bestämt oss meddelar vi världen =0).
Han är ganska näpen så var kilona sitter på honom det vet jag inte. Kanske längden som gör det? Tycker inte att han är mycket större än Nova var (man glömmer iof fort) och hon vägde bara 3230kg och var 49cm.
Förlossningen gick ganska snabbt, lite längre än med Nova men hann nog smälta händelsen mer denna gång?! Mådde skumt och magen levde sitt eget liv hela dan men först efter lunch vart det så pass så vi började klocka värkarna. 8-10 min var det emellan och dom ville att vi skulle vänta med att komma in tills det var ca 5 min mellan lr att värkarna påtog vilket dom definitivt gjorde. 18.20 åkte vi hemifrån och, utan ingående detaljer, 22.44 är han född.
Och om det är nån som undrar, NEJ ja kunde inte hålla på det i två timmar så att han skulle fötts i feb det var helt omöjligt. Även om jag, Johan och Nova fyller i feb och det hade varit lite kul så hade ja inte minsta tanke på att hålla emot... =0)
Vi blev flyttade till "sviten" på förlossningsavdelningen där vi stannade över natt och efter att vi träffat barnläkaren dan efter så åkte vi hem, gött som f*n!
Fick besök direkt när vi kom hem, mamma, Thomas, pappa som hämtade Nova på dagis och senare Johans föräldrar, bror med barn och hennes mamma.
Det blev för mycket för fort men vem säger man nej till? Har man sagt ja till en så går det utför...
Veckan sen vi kom hem har rullat på kanon, har ju sån underbar tur att Johan nu är hemma hela dagarna även om han läser så är han ändå hemma. Är så stolt över honom, han grejar och donar och sköter saker och ting när ja inte orkar.
Kroppen börjar komma ikapp men det är långt kvar till "normalt". Ingen brådska!
Lillkillen är än så länge en riktig sömntuta precis som systeryster och jag måste väcka honom nästan varje gång det är dax att äta så fritid finns det faktiskt, tyvärr är jag dålig på att vila den tiden jag borde. Jag är mest glad över att kunna röra mig =0).
Resten av familjemedlemmarna har inte gjort någon större grej av det hela. Nova är framme och klappar lite ibland, stoppar in nappen och ska hjälpa till å byta blöja ibland men inte så mycket mer.
Katterna är framme och nosar ibland men håller gärna avstånd medan Pepsi emellanåt tycker att det är en ganska intressant liten sak som hon bara måste pussa lite på ibland.
Tycker att det är ganska skönt att ingen är överdrivet på och bara ska vara med hela tiden förutom jag och Johan då ;0)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar